Jag vet inte redigt vart jag ska börja om jag ska vara helt ärlig. Men, första dagen jag började sjuan så.. Ändrades väldigt mycket för mig. Jag träffade en kille, som jag snackade med varje dag och den killen började betyda sjukt mycket för mig. Överdrivet blev det, kunde inte kontrollera mig själv längre ens glömde helt totalt bort hur jag själv mådde.. För jag brydde mig bara om honom, och jag offrade allting verkligen allt. Och vi hade våra bra stunder och våra dåliga. Jag grät väldigt mycket för denna killen också, sen hände det saker.. Och vi gled ifrån varandra, jag mådde riktigt dåligt då verkligen. Men, sen började vi snacka igen så det hoppade ju fram och tillbaka. Men jag kan helt ärligt säga nu, jag är glad att jag har kommit förbi detta skulle inte orka med något sånt längre faktsikt. Den killen betyder fortfarande väldigt mycket för mig, och kommer alltid att göra det. För han var den första jag gav mitt hjärta till, så mycket.. Och jag kanske ångrar det. Men ändå inte, svårt och förklara. Vi umgås nu, och jag har gått vidare han också. Men han kommer alltid va en person som betyder mest för mig. För jag älskade verkligen honom.

Det var min första!